Utlakning från jordbruksmark

Under 1990-2010 visade den kontinuerliga miljöövervakningen av vattendrag, däribland jordbruksbäckar, på att läckaget av kväve minskade, det var nedåtgående trender i både halter och transporter. Detta kan ses som ett tecken på att de olika miljöstödsåtgärder och rådgivning som finns för att minska läckaget av växtnäringsämnen från jordbruksmark gav effekt. Kväveförlusterna minskade mest i de delar av Sverige där man gjort flest åtgärder det vill säga. framförallt i södra och sydvästra Sverige, men även i mellersta Sverige. Ökad andel vinterbevuxen mark (mer höstgrödor och vallodling), minskad användning av stallgödsel (effekt av att antalet djur i områdena minskat och jordbruk lagts ner) samt införandet av flera stödberättigande åtgärder (ökad andel odling av fånggröda, vårplöjning, med mera) är några viktiga orsaker. 

Men under de senaste 10 åren, och framförallt de senaste åren, pekar resultaten på en större variation av kväveläckage mellan åren, mest troligt på grund av ökad nederbörd och mildare höstar. Klimatiska faktorer, som nederbördsmängd och temperatur, har en väsentlig inverkan på halter och transporter av kväve. I områden med lerjordar syns även en stor variation mellan åren när det gäller fosforförlusterna, med höga förluster under år med hög nederbörd och stor avrinning. Höga nederbördsmängder och mildare klimat under framför allt höst och vinter leder till ökade växtnäringsförluster, givet att jordbrukets hantering och åtgärder är desamma.