Delprogrammet bidrar till att följa utvecklingen av biologisk mångfald i allmänhet. Det sker genom att samla in data om tillståndet hos de häckande svenska fågelpopulationerna. Sammantaget deltar nästan 700 frivilliga inventerare.
Genom årliga inventeringar övervakas förändringar i de svenska fågelbeståndens storlek. Sedan 50 år räknar frivilliga och ornitologer antalet fåglar i totalt 716 standardrutter över hela Sverige, varav ca 500 inventeras årligen. Då räkningarna utförs på samma sätt varje år kan jämförelser göras mellan åren om hur antalet fåglar i Sverige ökar eller minskar. Samtliga fågelarter som påträffas under inventeringen noteras. Under inventeringen noteras även hörda eller sedda däggdjur.
Långtidstrenderna visar att det både finns vinnare och förlorare i den svenska fågelfaunan, men generellt har antalet häckande fåglar i Sverige minskat sedan mitten av 1970-talet. Bland de som ökat i antal återfinns svanar, gäss, rovfåglar och tranor. De i Sverige rastande och övervintrande vattenfåglarna har i allmänhet ökat i antal under samma tidsperiod. Den sistnämnda ökningen beror allra mest på generellt mildare vintrar med mer öppet vatten runt Sveriges kuster samt att marken allt oftare är snöfri. År 2020 var ett bra fågelår i Sverige och sett till de senaste tio åren är det fler arter (26 %) som ökat än som minskat (15 %) i antal under häckningstid enligt standardrutterna (baserat på 204 arter och underarter). För resterande 59 % av arterna finns inga säkra förändringar under denna korta tidsperiod.
Genom att inventera ungefär 500 standardrutter årligen följs antalsförändringar hos den svenska fågelfaunan under häckningstid. En standardrutt är en åtta km lång kombinerad linje- och punkttaxering, där rutten följer en 2×2 km stor ruta (samma som NILS-programmet). Längs rutten och på punkterna räknas alla hörda och sedda fåglar och sedan 2011 också alla hörda och sedda däggdjur från ekorre och uppåt i storlek. Rutterna inventeras vid ett tillfälle per år under försommaren. Standardrutterna ingår i samtliga läns regionala miljöövervakning och utgör det gemensamma delprogrammet Häckande fåglar.
För utförlig metodbeskrivning se Svensk fågeltaxerings webbplats.
Data från programmet utgör underlag till tre kärnindikatorer: ”Häckande fåglar i fjällen (Storslagen fjällmiljö)”, ”Häckande fåglar i odlingslandskapet (Ett rikt odlingslandskap)” och ”Häckande fåglar i skogen (Levande skogar)”.
Data från programmet har även utgjort underlag till flera RUS-indikatorer där flera ska länkas till sverigesmiljomal.se men nu bara finns i Svensk fågeltaxerings egna årsrapporter och på Svensk fågeltaxerings webbplats. Dessa är ”Häckande fåglar och klimat (Begränsad klimatpåverkan)”, ”Häckande fåglar i våtmarker (Myllrande våtmarker)”, ”Häckande fåglar vid vatten (Levande sjöar och vattendrag)” samt ”Häckande fåglar (Ett rikt växt- och djurliv)”. Samtliga indikatorer (både kärnindikatorer och RUS-indikatorer) presenteras både på nationell och regional (sammanslagningar av län) nivå.
Mer om de olika miljömålen och hur Sverige uppfyller dem kan du läsa på Sveriges miljömåls webbplats.
Martin Green, Lunds universitet, martin.green@biol.lu.se
David Schönberg Alm, Naturvårdsverket, david.schonberg-alm@naturvardsverket.se
